Det slog mig, att alla våra stora tidningar verkar vara positiva till Lissabonfördraget. Annars brukar det ju gå att skilja dem åt i politiken.

Men det finns en del frågor, en hel del frågor till och med, där alliansen och den rödgröna röran (åtminstone sossarna) håller med varandra så gott som det går. I frågorna i EU har de, under föregående mandatperiod, röstat lika i 98% av frågorna.

Vad innebär det då?

98% av frågorna har vi "inget" val i - oavsett vilken sida vi väljer så blir resultatet det samma. Det finns inga alternativ.

Invandringen och integrationspolitiken är en sådan fråga - så det är tur att vi har SD som alternativ.

FRA, IPRED, övervakning och integritet är en annan sådan fråga - så det är tur att vi har PP.

Men det är svårt att se frågorna där det inte finns något alternativ, det blir ingen debatt om dem. Ingen medial uppmärksamhet. Bara oliidlig tystnad.

Vi måste hålla hårt i våra småpartier på kanterna (även om det kanske även råkar inbegripa KD). Det är de som ger oss ett alternativ, en valmöjlighet, det är de som garanterar vår demokrati.

Alliansens fina ord om valfrihet ekar tomt.

Vi får välja vårdplats - "Vårdvalet" - men vi får inte välja (eller välja bort) Lissabonfördraget.

Klockan har slagit 00:00, idag röstar irländarna.

Ändå har svensk media inte skrivit så mycket om det, jag höll på att missa det helt.

Media skrev mycket mer om exv. Tysklands inrikesval. Trots att utfallet av Lissabonröstningen påverkar oss så otroligt mycket mer.

Finns det ingen efterfrågan på att läsa om Lissabonfördraget och den avgörande röstningen? (Men det finns intresse för tysk inrikespolitik?)

Vadan denna tystnad?

Idag lär det väl skrivas lite iaf.

Tillväxt. Smaka på ordet. Tillväxt.

Jag har många gånger hamnat i diskussioner om vad som är det "bästa alternativet".

Man tenderar att motivera det "bästa alternativet" med att det är bäst för att det leder till "störst tillväxt".

Från början ifrågasatte jag alternativen, men tillväxten svalde jag med hull och hår.

Vad är tillväxt? Varför är det det optimala goda?

Tydligen har Sverige haft högre tillväxt än USA (läste jag någonstans på internet idag, alltså är det sant, men jag kommer inte ihåg vart jag läste det, alltså måste ni lita på mig).

Men vad innebär det och varför kan vi utgå ifrån att det är bra?

Jag har hört att diverse asiatiska länder är på väg in på världsmarknaden. De har en mycket hög tillväxt. Det går mycket bra för dem.

Ändå sjunker folkhälsan (särskilt den psykiska) som en sten fastlåst i en betongsugga. Självmorden stiger som en... som en... som en båt under vattnet fylld med pingisbollar (nåja...). 

Det går mycket bra för dem.

Ökad tillväxt -> Ökat socialt välstånd -> Ökat psykiskt välmående?

Njä, inte riktigt.

Vi kan åka till Thailand på semster, vi kan köpa en ny mobiltelefon varje gång det lanseras en ny modell (och det är inte sällan), vi kan köpa en 52" plasma tv.

Men vi kan inte vara lyckliga?

Nej, jag tror inte att Ökad tillväxt -> Minskat psykiskt välmående.

Jag tror att vissa av sätten vi använder oss av för att öka tillväxten leder till minskat psykiskt välmående.

Så vad är tillväxt, egentligen? (Mer än politikernas kukmätartävling)

Och varför är det så troligt eftersträvansvärt "till varje pris"?

Terminering.

Det är mycket i gång just nu. Telekompaketet tredjebehandlas, Irland röstar om Lissabonfördraget imorgon(!!), FRA-omröstning är på tapeten, inplanerad till 14e.

Dessutom går vi snart över till vintertid.

Lissabonfördraget är viktigt. Uppenbarligen. Med tanke på alla peniningar som EU (dvs vi) har pumpat in i att hjärntvätta Irländarna till att rösta Ja.

Det ska bli intressant att se.

FRA-omröstningen är smidigt inplanerad till strax innan våra partier fixar sina "riksdagsledamotlistor" inför valet 2010. Det sänder väl en tillräckligt tydlig signal om vad som händer med de stackarna som inte röstar som deras partihuvuden vill.

Telekompaketet är uppe för tredjebehandling/förlikning. Piratpartiet sköter sitt jobb och Christian Engström sitter med i förlikningskommitten.

Ministerrådet har gett ett förslag till förlikning. Men förslaget måste hållas hemligt. (Ungefär så långt sträcker sig Reinfeldts ord om öppenhet och transparens under Sveriges ordförandeskap)

Men vad vinner de då på att hålla budet hemligt?

Tja, jag har letat runt lite i olika tidningar, utan att hitta ett ord om telekompaketsförhandlingarna.

Innebär det att de hade skrivit något om budet inte var hemligt?

Njae, men det hade åtminstone (ur medias synvinkel?) funnits något att skriva om. (Jag tycker förstås att ett hemlighållande är intressant, men medierna tenderar att inte hålla med.)

Så ponera att budet hemlighålls för att förhandlingen inte ska få mer medial uppmärksamhet.

Varför vill de inte ha medial uppmärksamhet?

Tja - så länge de inte låter "folket" få reda på någonting förrän efteratt beslut är genomklubbade så slipper de folkets åsikter. De slipper jobbiga mail och telefonsamtal. De slipper sådana där dryga typer som har åsikter (sådana hör inte hemma i en demokrati, kan man tycka).

Vi kan förstås kontakta våra politiker ändå - men det blir svårare att få fram ett konkret budskap.

Men är det verkligen därför budet hemlighålls?

Nja. Det är mycket vida spekulationer bara :)

Klart är väl åtminstone att de inte hemlighåller budet utan att vinna på något på det- vad "något" är kommer vi väl aldrig få veta.

Det här är ett exempel på vad "något" skulle kunna vara. Men jag är inte särskilt bevandrar i politikvärlden - väl där inne finns det säkert fler faktorer.