Kreativitet och nytänkande är vad som för samhället framåt, ändå är det inte något som uppmuntras i någon högre grad i skolan.

Jag hörde på radio (SR P1 filosofiska rummet) hur en nobelpristagare som sysslade med molykylärbiologi gick till väga för att anställa studenter som doktorander.

Det här var en väldigt kreativ person, som hade gjort många givande upptäckter och han ville anställa den sortens studenter som var mest troliga att göra viktiga upptäckter med sin forskning. Han anställde helt enkelt bara studenter som inte hade någon utbildning i molykylärbiologi, men som ändå ville göra något inom det området. Motiveringen var att de studenter som hade läst alla kurser och var mycket kunniga inom området ochså var väldigt likriktade och okreativa. De hade lärt sig vad som var möjligt (och det möjliga är ju redan gjort) och vad som var omöjligt, och det omöjliga är det ju ingen mening att försöka sig på. Studenter som inte var utbildade inom ämnet hade däremot inte lärt sig vad som var möjligt och vad som var omöjligt, och därför lyckades de också med att göra "omöjliga" upptäckter.

Personen ifråga var själv självlärd inom området och kritiserade utbildningarnas upplägg.

Det är något liknande med utvecklingen av flygplanet. De som var välutbilda på 1800-talet visste att det var omöjligt att flyga, så de gjorde heller inga försök att lyckas med det. De visste ju, det var bevisat, att det var omöjligt. De två outbildade bröderna Wright som jobbade i en cykelverkstad var däremot helt ovetande om att det var omöjligt att flyga, så de byggde en flygmaskin.

När man var säkra på att jorden var platt, det var ju bevisat, så var det ingen som gjorde någon jordenruntresa - varför skulle de det, de var ju omöjligt?

Samma sak går säkert att se inom många, om inte alla, av de stora uppfinningarna.

Ändå lär vi oss inte att ifrågasätta vad vi vet, vad som anses bevisat och processen att "bevisa" pågot. Det vore absurt, ren dårskap, att hävda att vi idag vet allt säkert och att inget nytt kan upptäckas och inga bevis kan komma att ruckas på, så vad är vår tids "platta jord" eller omöjliga flygningar? Det kan bara framtiden visa, och det kommer den :) Tills vidare är det bra att komma ihåg att inget är gjutet i sten och att man borde ifrågasätta saker - även om de råkar vara bevisade. Inte ta saker för givet och försöka tänka utanför den lilla, lilla kub som skolväsendet tvingar in oss i.

(Tänk om vi istället för att lära oss hur bra Demokrati är och att det är våran plikt att rösta och hur partier, riksdag och regering fungerar fick som uppgift att fundera kring andra sätt som kan styra en stat på ur olika exempel. Som en högteknologisk stat med många medborgare, en väldigt lågteknologisk stat med många medborgare, en lågteknologisk stat med få medborgare, en stat där människorna var jämnt utspridda över landet, en stat där människorna bodde i "klumpar" (byar/städer) och det var tomt där utöver. Och sen ska man hitta på olika sätt att styra alla dessa olika stater på utefter vad som är bäst för just den staten. Och då också komma fram till vad som är bäst och varför det är bäst.)

Äntligen!

Som jag har längtat!

Jag läste ett inlägg i miljödiskussionen idag. Om att vindkraftverk är så hemskt fula och låter så förfärligt mycket och det är dåligt och vi borde inte bygga vindkraftverk.

Jag tycker faktiskt att vindkraftverk är vackra, jag blir glad när jag ser vindkraftverk, de utstrålar en framtidstro. Vid mitt barndomshem har de för några år sedan byggt upp ett vindkraftverk, Hannah, jag tycker om att gå förbi där och blir nöjd med tanken på hur långt vi har kommit från kolkraftverk och kärnkraftverk. Inte låter det något heller, tycker jag, när jag går förbi där. Men så är jag inte där så ofta heller.

Men det slog mig att det finns så många olika perspektiv på miljö/klimat problematiken. 

Till att börja med har vi diskussionen om huruvida det sker någon klimatförändring över huvud taget just nu eller om det bara är inbillning.

Om man sedan accepterar att det sker en förändring i klimatet så kommer diskussionen om ifall det är en naturlig förändring (Klimatet förändras ju ändå en hel del naturligt, utefter hur starka solen är, eller solstormar osv.osv) eller en förändring som människan har orsakat genom utsläpp och föroreningar.

Om man accepterar att det sker en klimatförändring och att den är orsakad av människan så kommer förstås nästa fråga: Är det värt att göra något åt det? Eller ska vi bara låta förändring ske, vi har anpassat oss förrut?

Först när man har accepterat att det sker en klimatförändring, som är orsakad av människan, som vi borde göra någonting åt uppkommer alla de till synes oändliga sätten vi kan "göra något åt det" på.

Åk buss (hade vi haft elbilar hade det här inte varit något att göra något åt), använd lågenergilampor (Om all vår energi kom från förnyelsebara enerikällor såsom vind-, våg-, tidvatten-, solkraftverk så skulle det här inte påverka) osv. Ät mindre rött kött (kossor släpper ut så mycket metangas och istället för att ha mängder av kossor på bete skulle vi kunna odla nåt slags gräs till etanolbilar.).

Tydligen så vill man att personer som antas vid polishögskolan gärna ska ha några års arbetserfarenhet och nåt/några år studier. Man vill också ta in personer från olika "samhällsgrupper" för att få en bred kår som kan förstå "alla" människor och för att minska problemen med homosocialitet.

Låter bra och rimligt och sådär, tycker jag. Jag tycker det låter så pass bra och rimligt och sådär att jag önskar att vi hade ett liknande system för våra politiker. De har väl _minst_ samma behov som polisen av att förstå samhället?

Tanken på det skulle kanske kunna ge mer ökade existensiella kriser. "300-års krisen", "400-åringarna, de nya 50åringarn".

Jag lyssnade på ett gammalt avsnitt av P1s Filosofiska Rummet där man diskuterade teknikutvecklingen, och då tog upp att vi, iaf teoritiskt, kan förlänga vår livstid ganska ordentligt.

Man kom förstås direkt in på hur hemskt det skulle vara att vara tvungen att jobba i 450 år innan man kunde pensioneras. 

Nåja, jag tror (och hoppas) att vi kommer göra oss av med det här hittepået med "jobb" långt innan vi kan bli så pass gamla som 500 år.

Vad är egentligen jobb? Och varför jobbar vi?

Simpelt kan vi väl säga att vi jobbar för att överleva - vi har jobbat med jakt, fiske, jordbruk etc. för att få mat på bordet. Vi har också byggt hus för att skydda oss från naturens nycker.

Men vad har egentligen hänt med jobb under den senaste tiden? Hur många är det egentligen som jobbar med att ta fram mat,råvaror etc. Tja, uppskattningsvis 90% av den arbetskraften har "försvunnit" genom att bli utbytt av teknologi, teknik, och maskiner. Vi har maskiner som skördar bomullsfälten, som mjölkar kossorna osv.

Inom rimlig tid kommer även sådana jobb som läkare, kirurger m.m att ersättas av maskiner. Maskiner gör jobbet mycket snabbare, och mycket skickligare än vad en människa någonsin skulle kunna göra.

Så är det verkligen rimligt att vi ska tvingas jobba minst 8 timmar per dag för att få mat och husrum?

Nej, det är det förstås inte. 

Vi har resurserna och kunskapen för att kunna göra oss fria från den sortens arbete som finns idag, och göra oss av med det monetära systemet med pengar öht. Om allt finns i sådan utsträckning att alla kan ta del av det, finns det ingen anledning eller nytta av att ha pengar. 

Så nej, att vi skulle vara tvungna att jobba (förvärvsarbeta?) på det sätt vi gör idag, när vi har nått en livslängd på ca 500 år, är en väldigt absurd och orimlig tanke.

Jag tror att vi kommer att resa väldigt mycket och fokusera oss på att må bra och lära oss saker. Vi kommer att utforska alla livets möjligheter. (Och förhoppningsvis skulle inte den vanligaste dödsorsaken bland människor 15-40 år vara självmord. Det här samhället, med politiken, pengar och förvärvsarbetet gör människor sjuka.)

Nja, det är svårt att säga om de är korrupta eller inte när jag inte ens vet vad korrupt betyder.

En motivering till deras bisarrt höga löner är att det är svårare att muta en person som redan tjänar mycket pengar. Men är det verkligen så?

Är det inte tvärtom, lättare, att muta någon som dels tjänar mycket och som dels bara gör det den gör för pengarna?

Det är förvånansvärt få av våra yrkespolitiker som någonsin har haft ett "riktigt" jobb utanför politikens värld.

Vad är det egentligen för människor som lockas till politikens värld? Och är det verkligen den sortens människor vi vill ska bestämma över oss?

Ibland känns det inte som att vi är så långt ifrån en diktatur. Demokrati, som den ser ut i Sverige idag, är ett skämt.

Sista avsnittet var igår, K-G ska pensioneras nu.

Debatten var mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt, det handlade främst om miljön och om ekonomin.

Den ekonomiska krisen.

Men det är svårt att få ut något vettigt ur deras verbala hockeypuckar.

Det är oneliners, meningar som snabbt fastnar och som är lätta att citera, som vinner den sortens debatt. Inte fakta.

Fast fakta har väl aldrig styrt politiken, som mest bara består av tyckande. Det är synd.

Personen som beslutar om nya lagar vad gäller bevakning av datortrafik vet inte ens hur man startar en dator. Men har god koll på vad de stora företagen vill göra med vår datortrafik.

Det är som jag skrivit tidigare. Saker är inte som de borde vara. 

När vi i västvärlden slänger mat motsvarande en mängd som skulle kunna nära hela världens svältande. (Inte bara hushållsslängande, utan allt som blir gammalt i affärer, restauranger, allt som blir gammalt eller skadas under transportsträckorna. Det är mängder av mat som förfaras.)

När vi lägger mer än tusen gånger så mycket pengar på att föra krig mot varandra och utveckla massförstörelsevapen som på att utveckla mediciner.

När vi säljer våra rättigheter och friheter i utbyte mot mer övervakning och säkerhet. (Säkerhet från vad? Terrorism?)

När en stor del av västvärldens invånare äter lyckopiller för att kunna stå ut med vardagen och den vanligaste dödsorsaken hos människor under 40 är självmord.

Så är det lätt att konstatera att allt inte är riktigt som det borde vara.