Om ni inte har sett Story of stuff så rekommenderar jag den.

"If you've replaced a computer lately--or a cell phone, a camera, a television--chances are, the old one still worked. And chances are even greater that the latest model won't last as long as the one it replaced. Welcome to the world of planned obsolescence--a business model, a way of life[..]."

 Made to break (by Giles Slade 2006).

"History reserves a privileged place for those societies that built things to last--forever, if possible. What place will it hold for a society addicted to consumption--a whole culture made to break?"

Redan på 50-talet drog det igång. Man (företagen) insåg att ju snabbare en grej går sönder, desto snabbare behöver folk köpa nytt, desto större profit får dem. Och "Profit is the shit" (om man är ett företag). 

Samtidigt så fanns problemet med att om sakerna gick sönder för snabbt så skulle människan (konsumenten) kanske vända sig till ett annat företag för att köpa en ny produkt.

Så hur snabbt kunde man se till att produkterna gick sönder utan att man förlorade kunder på det?

Man konsulterade experter och psykologer, det investerades stora summor pengar i undersökningen. 

Det fina i kråksången är att det hela är en tillvänjningsprocess. När vi väl har vant oss vid att en grej går sönder på 5 år, så är det lättare att komma undan med att den går sönder på 4.5 år. När vi har vant oss vid det kan man dra ner det till 4 år. Och så vidare. 

Det är ungefär lika genialt som kriget mot terrorismen. Helt enkelt übergeniala affärsmodeller. Så nära perfekthet man kan komma i en marknadsekonomi.

De senaste 30 åren har vi konsumerat 1/3 av jordens resurser. En del kan förstås återanvändas. Men det är ingen stor del. Och med tanke på i vilken takt vår konsumering ökar så är det svårt att tro att jordens resurser kommer hålla tills jag dör. 

Om vi inte ändrar vårt beteende. 

Vilket var rådet Bush gav till det amerikanska folket efter 9/11?

Inte att sörja, ta sig tid att umgås med sina nära & kära, inte ens att be. Han uppmanade dem att konsumera. Det viktigaste var att konsumtionen inte påverkades av terrorattacken.

Det går inte att konstruera och sälja saker som håller i en marknadsekonomi. Visst, folk köper dem. Men sen då? Man skulle inte köpa så mycket nytt. Hela ekonomin skulle krasha. Världen skulle gå under.

Det är gött att vi lever i en marknadsekonomi.

Där vårt enda värde är hur mycket vi konsumerar.

Jag vet att vi kan göra bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dags för val igen. För att klara av att värdera alternativen på ett bra sätt behöver jag skriva om mina tankar kring dem.   Piratpartiet har presenterat sitt valmanifest idag. Innan idag var det piratpartiet som gällde. Inte för att jag tror att ...

Men jag förstår inte riktigt det där. Både högersidan och vänstersidan vädjar till oss om att låta dem behålla sina jobb (med sina höga löner, förmåner och _inkomstgarantier_) mot att vi får en 200-300 kr/månad. Varför är det så bra att plocka röst...

Hur fungerar människor i grupp?   Är det bara jag eller lockar grupper fram det värsta (och kanske också bästa) hos individer?   En grupp är så mycket mer än summan av individerna.   Jag tänker på misshandel, rån, våldtäkt m.m. som begås ...

Som om det inte räckte att jag behöver välja kandidater till Piratpartiets riksdagsvalslista - nu ska jag också behöva väka förvaltare av min tjänstepension. Jag har inte i närheten av de kunskaper som krävs för att göra ett vettigt val vad gäller ...

Jag är medlem i piratpartiet (Även om det känns som att jag ångrar det minst 10 gånger om dan)och har därmed rätt att sätta ihop en lista över kandidater till riksdagsvalet. En lista med folk som jag vill ha. Upp till 22 namn ska vara på listan. ...