Jag äter lite kvällssoppa och tar till mig dagens euvalet youtube.

Håller på att sätta i halsen ungefär en minut in i Debatten om kärnkraften ska rädda miljön.

Jag som trodde att jag hade målat upp ett mardrömssamhälle, jag är ändå en duktig pessimist (Som motsvarighet till eskimåernas mängder av ord för snö, så har jag mängder utav ord för att beskriva världen i negativa termer.).

Men vad är det jag hör?!
Är det här seriöst?!

Ardalan Shekarabi (S) säger att kärnkraften är dålig för att den inte skapar några nya jobb.

Sug på den ni.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är helt paff. Nog har jag noterat att arbete betraktas som den högst givna naturlagen. Guds enda budord. Men att det var så här illa?

Att kärnkraften inte skapar några nya jobb måste ju vara det bästa med den?

Målet borde ju ändå vara att människor inte ska behöva tvingas att arbeta, utan att det ska fasas ut och ersättas av maskiner/automation. Att alla människor (inte bara vi i västvärlden) ska kunna leva rikt och gott utan att bekymra oss om lån, skatter, inkomster, arbete, låg/högkonjunkturer.

Istället verkar man på politikernivå vara fast besluten om att man ska motarbeta ett sånt samhälle in i det sista. Vi ska minsann behålla 8 timmars arbetsdag om det så innebär att vi måste förstöra och förbjuda alla datorer!

Vad är det här? Är det dolda kameran? Kommer någon snart skutta ut ur min garderob och säga "Smile!" ?

Visst, vi har problem med att tekniken fasar ut mänskliga arbetare. Men problemet är inte tekniken, problemet är våran syn på det mänskliga arbetet.

(Och att det här dessutom ska komma från en Sosse, vad har vi då på högersidan egentligen? *brrrr*)

[EDIT] Jag vet ju egentligen att det inte är politikernas fel att världen ser ut som den gör och fungerar som den gör vad gäller arbete och pengar. De förhåller sig bara till verkligheten. Men det är väl det som är grejen, de anpassar människor efter verkligheten, istället för att anpassa verkligheten efter människorna. Om man lyckas få till en värld utan fattigdom, politik och krig så kommer det knappast att ske via politikerna. På samma sätt som det inte var diktatorerna som såg till att vi fick rösträtt. [/EDIT]

Ibland, när Alliansen talar, låter det som att Sverige är en bidragsnation. Som att vi svenskar är världsmästare på bidrag.

Samtidigt verkar vi vara bland de dåligaste på att söka (eller få?) EU-bidrag.

Sverige är EUs största nettobetalare(?).

Nu hittar jag förstås inte EU-statistiken - och ska jag börja leta runt på europa.eu igen så kommer jag få en hemsk huvudvärk och drömma mardrömmar hela natten. 

Googlar man lite på sverige bidrag eu så hittar man en hel del om vår bristande förmåga att söka bidrag.

Moderaterna kanske har fått genomslagskraft - Vi frågar inte vad EU kan göra för oss, utan vad vi kan göra för EU.

Och det har ju uppenbarligen varit fel taktik :)

Den här perioden kanske vi borde visa att vi faktiskt är den ledande bidragsnationen och visa vad vi går för när det gäller att söka bidrag för allt möjligt?

(Fast våra politiker sköter det ju så bra så bra åt oss, synd bara att bidragen går ner i deras egen ficka direkt istället för till "folket" bara =/)

Jag läste i expressen idag, om att Piratpartiet hamnat runt 8% av rösterna i en opinionsundersökning, och att det skulle ge dem två mandat.

 Men stämmer det, och är det verkligen så lätt?

Inget är lätt när det gäller demokrati.

En lätt uträkning (100/18) ger att ~5.5% av rösterna borde motsvara ett mandat. Vilket ger att ~11% av rösterna borde motsvara två.

8/=11. 

Men partierna (eller är det väljarna) har inte hyfs nog att lägga sig på dessa fina tal (5.5,11,16.5,22 osv). Så hur gör man då för att så poportionerligt som möjligt fördela mandaten?

Tja, här i Sverige kör vi med den jämkade uddatalsmetoden.

Den går ut på att först divideras varje partis röster med 1.4, sedan ges ett mandat till det parti som har högst "jämförelsetal" - varefter det jämförelsetalet divideras med (antal mandat * 2 +1). I länken finns en förklaring på varför det kan vara en bra idé om man har ett högt antal mandat i förhållande till partier - vilket vi har till riksdagen. Men det har vi inte till EUP, ändå kör vi med samma metod där? Hmm...

Jag hade tänkt dra en lång uträkning om vad som krävs för att ca 8% av rösterna ska ge två mandat.

Istället kollar jag på förra EUP-valets resultat. 

Både Folkpartiet och Vänsterpartiet fick 2 mandat då.

FP med 9.86% av rösterna och V med hela 12.79%

I förra årets resultat noterar jag också att varje parti har lika många ersättare som kandidater - men minst tre ersättare.

Ändå ersattes inte Maria Carlshamn när hon dels bytte parti och dels inte kände för att dyka upp i Bryssel. Vad är det som krävs för att en kandidat ska ersättas? Är det enbart på frivillig basis - med undantagsfall om en kandidat dör?

Jag funderar på om tjejfaktorn har slagit till igen.

När folk gör helomvändningar i spel så får jag för mig att det är tjejfaktorn.

På den gamla goda tiden när jag spelade CS och lanade så var jag klanens "diplomat". Dels för att vi var klanen med "tjejen" (jag var ensam tjej på lanen då, det är länge sen) så när folk ville tala med oss var det lättast att hitta mig. 

Jag fick till en hel del konstiga dealar. Nätverket dog under någon match där vi hade förlorat så gott som varje runda och höll på att förlora den runda som var igång. Mitt mål var att förhandla till en omspelning av den rundan (trots att de mer eller mindre hade vunnit den), det slutade med att vi spelade om hela matchen, alla rundor... Vi förlorade ändå, men...

Och alla vet ju hur WoWspelare är om de får reda på att en i guilden är tjej...

Jag slöspelar Travian nu. Jag har en väldigt liten by. En av serverns största spelare började attackera mig. Mina första diplomatiska trevningar fick honom bara att ge sig på att förstöra mina byggnader också, istället för att bara stjäla mina råvaror.

Nu har han precis gjort en helomvändning, han skickar tillbaka alla råvaror han stulit, och mycket mycket mer därtill "som plåster på såren". 

Lovar att inte attackera, och lovar att hjälpa mig om någon annan attackerar mig.

Jag tror förstås att det är tjejfaktorn som har slagit till. Efter lite konversation kollade han min profil och fick veta att jag var tjej.

"Vad är det med killar egentligen?"

(Och vad är det med mig, som så fort någon är snäll utgår ifrån att det är för att jag är tjej. hmm...)

Jag hörde eller läste en kommentar idag. Om att invandrarna förr eller senare kommer att organisera sig politiskt och starta ett parti.

Mina fördommar om "invandrarna" triggas igång direkt och jag känner mig hotad. Alla vet ju att "invandrare" är emot mänskliga rättigheter - åtminstone för kvinnor. Organiserar "dom" sig politiskt är jag snart tvungen att bära slöja och lyda min far, bror eller make.

 Jag kan inte låta det ske - så långt sträcker sig inte min syn på demokrati.

Efter att känslostormarna kulmnat inser jag att andra människor känner precis samma sak inför Sverigedemokraterna. Jag känner mig inte jättehotad av Sverigedemokraterna, trots att jag är både kvinna och andra generationens invandrare. Jag har finskt påbrå och ett finskt efternamn, så det borde vara chill. Sedan är deras kvinnosyn någon konstig fiction, men jag tror inte att den kommer att gå genomslag.

Nästa sak jag inser är att "invandrarna" inte är en homogen grupp. De är precis lika olika som alla andra. Jag menar, "svenskarna" som bott här sedan urminnes tider klarar ju inte ens av att enas kring grundläggande frågor. Ändå är jag rädd att "invandrarna" som kommer från många olika länder och kulturer kommer att enas i de här frågorna. Banalt.

Jag har otroligt svårt att tro att en majoritet av invandrarna vill tvinga kvinnor att bära slöja. Visst, det finns säkert några få som vill det. Visst, de skriker säkert väldigt högt. Men de är inte någon majoritet för det.

Det finns några få "svenska" män som våldtar, misshandlar och mördar sina fruar. Inte tror jag att de kommer att försöka bilda ett parti för att förtrycka kvinnor för det. (Om nu bortser ifrån SD)

Jag har redan röstat. Jag gjorde det igår. Man behöver nog inte vara raketkirurg för att lista ut vad jag röstade på.

Men nu vet jag inte, jag börjar ångra mig. 

Inte som i att jag har röstat fel, jag har röstat helt rätt. Men det är just det, jag har röstat.

En röst är inte bara en röst på ett parti eller en kandidat, det är också en röst på det "demokratiska" system vi har i Sverige. Och det är verkligen inte någonting jag vill rösta på.

Å andra sidan har våra politiker otroligt svårt att se det så.

Den tanken föresvävar dem inte alls - så de hade nog inte fått mitt budskap.

 Jag röstade inte i förra riksdagsvalet. (Ja, jag var med i ett politiskt parti då med, men nej, jag tyckte inte att de förtjänade min röst).

Jag tar till Lena Melins nr 4.

4. Jag vet inte vad partierna tycker.

  Men ta reda på det då. Det är superenkelt. Läs tidningen, kolla hemsidorna, lyssna på radio, titta på tv.

Det är inte superenkelt att ta reda på vad partierna tycker. Det är banne mig bland det svåraste i hela världen. Med undantag för piratpartiet då, de talar klarspråk.

 Och om man väl lyckas trassla sig fram till vad partierna tycker och vad kandidaterna tycker, Ja, då har man fortfarande ingen koll alls i hela världen på vad de faktiskt kommer att göra - nej, de kommer inte att följa sin vallöften, det har de aldrig gjort och det kommer de aldrig att göra.

Man har ingen koll alls på vad de kommer att lägga sin kraft och tid på (för gissa vad, deras kraft och tid är inte oändlig) och vilka frågor de kommer att kohandla bort eller vilka frågor de kommer att kohandla bort andra frågor för att få igenom.

Det finns inte ett enda parti som säger vad de står för och vad de kommer att göra. Då hade de inte fått några röster...

Men vänta nu - Det finns ju ett parti, Piratpartiet, de går ut med vad de står för och vad de kommer göra. De får inte bara röster, de får medlemmar i mängder. Något i gammelpartiernas taktik kanske är fel?

Men Nej, Lena Mellin. Det är inte superenkelt att ta reda på vad partier tycker eller vad de kommer att göra.

Jag är väldigt glad att jag inte röstade i riksdagsvalet, jag hade aldrig kunnat se mig själv i ögonen - desto mindre rösta igen, om jag hade gjort det. De frågor som jag hade tänkt rösta på Partiet för kohandlade de mycket riktigt bort. Till förmån för de frågor inom Partiet som jag verkligen inte höll med om. (Ibland handlar det inte ens om kohandel, de röstar och lobbar ändå tvärt om vad de sagt innan valet)

Nej. Det är nog i det närmaste omöjligt att ta reda på vad partier tycker eller vad de kommer att göra. Om man bortser ifrån Piratpartiet då, de talar klarspråk. Det är intressant.

Jag hittade den här filmen hos Hax.

Jag har en hel del invändningar/synpunkter, förstås.

[EDIT] Fast nu när jag ser filmen igen och letar efter just den här informationen så verkar det som att de faktiskt har tagit hänsyn till den.[/EDIT]

Dels så verkar filmen inte ta hänsyn till inflationen som har skett under samma period - 1 dollar 1970 är värd ungefär 4.50 dollar 2000.

Jag har lite svårt att utläsa exakt data ur grafen (den är dessutom logaritmisk, som om det inte var svårt nog ändå) som visas - men om man bakar in inflationen i bilden så verkar inte så mycket ha hänt ens procentuellt?

1970 så låg den höga toppen precis innan 1 dollar, jag skulle tro att toppen 2000 ligger precis innan 4.50 dollar.

Så jag undrar förstås vad som egentligen har hänt?

Sen finner jag valet att mäta "välstånd" i "pengar" kan vara lite missvisande.

Det är inte fel att göra det, och det är helt klart en del av bilden. Men det är just det, det är bara en del av bilden.

Jag skulle även vilja ha information om antal/andel människor som svälter ihjäl nu respektive då.

(Sen för att komma med lite propaganda - hur många människor som dör som en direkt följd utav globaliseringen och företagen som startas upp i tredje världen.)

Sen är det viktigt att komma ihåg att ett lands välstånd kan öka även utan globalisering. Nu tar globaliseringen åt sig hela äran för hela ökningen av välståndet (som kanske inte är en ökning öht. när man räknar in inflationen - [EDIT]som var inräknad[/EDIT]), det är inte helt fair.

Det är otroligt svårt att säga hur länderna och människorna hade utvecklats utan globaliseringen.

Men vi vet att även innan globaliseringen så utvecklades deras välstånd. Det hade varit intressant att jämföra kurvan över hur deras välstånd ökade innan globaliseringen, med hur den ökade efter. Sådan data är väl tyvärr svår att få tag på. (Åtminstone för mig, det är inget hobbyprojekt jag känner för att dra igång nu - kanske nåt till sommarens semester?)

Mycket information om hur sveriges riksdag och regering handlade under tsunamikatastrofen sekretessbelades med hänvisning till "rikets säkerhet".

Samma sak med information om The Pirate Bay Razzian (har jag för mig), och historien med CIA som kidnappar svenska medborgare.

Hur mycket av regeringens och riksdagens arbete sekretessbeläggs egentligen?

Och varför?

Nu när det blir allt lättare att komma åt offentliga handlingar via internet och via fildelning så vill politikerna skärpa reglerna kring vad som borde få vara offentliga handlingar.

Jag vet inte om det här stämmer, men om det stämmer så hamnar vi i en intressant situation:

"Om det inte finns någon anledning till att informationen är hemlig längre skall den släppas fri. Alla hemliga dokument prövas inte med automatik en gång per år utan detta görs när någon begär det."

Okej - så för att få ut sekretessbelagda dokument, som inte längre behöver vara sekretessbelagda, så måste man begära ut dem. För att kunna begära ut dem måste man veta att de finns.

Det ställer till det lite ändå. 

Jaja...

En annan intressant grej är att bara originalet kan anses falla under offentlighetsprincipen. Om man gör kopior av originalet så är de automagiskt sekretessbelagda. Om sedan originalet "försvinner" eller "förstörs" så har man alltså inte rätt att ta del av informationen.

Offentlighetsprincipen är en riktigt snårig djungel. Jag får ta och skaffa mig en machete och en karta.